åren bara flyger förbi på något vis, jag är fortfarande tröttare än vad som är möjligt och jag lyssnar fortfarande på tallest man on earth och tycker att godis är en gudagåva. håret har blivit lite längre och jag har nog blivit lite gladare. de där som brukade finnas runt omkring mig ser jag aldrig längre och gör jag det så hälsar vi inte ens. istället kom han som gör allt så mycket enklare och roligare, jag slutade att leta och fumla runt, blev någon helt annan och växte upp som man kallar det. insåg att det fanns andra sköna tjejer mitt framför näsan på mig och plötsligt kändes det inte riktigt lika ensamt längre. snart flyttar jag från mitt barndoms hem, blir en lägenhetsbo på helttid och det känns helt okej. jag åker fortfarande tåg eller buss varje morgon och tycker än idag att livet som pendlare är ganska gött ändå, bara man får komma härifrån ett tag. det är rätt så märkligt hur livet kan förändras utan att man egentligen tänker på det. men ibland sköljer det över en, som ikväll, när man halvsover på sängen och undrar vad man egentligen ska ta sig för. vad ska det bli med livet och vart ska jag härnäst? det har jag nog inte listat ut än, men jag har en känsla av att nästa gång jag hamnar på sängen funderandes över detta så är håret fortfarande blondt och det är nog alldeles säkert tallest man on earth som kommer ur högtalarna.